Växla mellan bilderna med hjälp av höger/vänster pil på tangentbordet. Du kan också använda muspekaren (rulla på hjulet). Klicka med musknappen för att se bilden i helskärmsläge. 

Le Mond d´Homme
Screw It
Till var och en
G1
Mme Bleue 12
I Diket
Nätterna i Nora 3
Lady in Pearl
Björklinge
COG 1
MNY 1
By Pass
Good Morning Sarajevo
Eurocard org
BB 2
Brännare
 
Le Mond d´Homme
Screw It
Till var och en
G1
Mme Bleue 12
I Diket
Nätterna i Nora 3
Lady in Pearl
Björklinge
COG 1
MNY 1
By Pass
Good Morning Sarajevo
Eurocard org
BB 2
Brännare
previous arrow
next arrow

 


 

Konst? Vad är konst?

Denna återkommande, stadigt lika onödiga, principiellt ointressanta, ja nästan lite korkade fråga.

För vad skall man svara på det? Märta Mås mattor?! Turning Torso?! Volvo P1800?! Vem kan bestämma det?

Liksom den om vad som är bra eller dåligt. Michelangelo eller Warhol? Måleri eller graffitti? Arkitektur och design? Det finns väl inget svar på den frågan heller!? Är kanske lika dum?!

Vi är olika. Känner olika. Reagerar olika. Där finns de som ser något i allt. Och de som inte ser något i något! Det handlar väl, någonstans där innerst inne, om känsla och reaktion. Och ’bildseende’?! Och därmed ingen ände på exempel. För diskussion och debatt. Det är väl… som jag… för mitt eget vidkommande brukar definiera det… bra konst för mig… det är den som säger mig något! Som ger mig något. Något mer! Som det heter… i betraktarens öga. Där inget är mer rätt än något annat.

Samtal OM konst däremot… är jäkligt intressant!!

Konst kan ju vara så mycket. Kan uttrycka så mycket. Glädje och Sorg. Kärlek!… och hat. Vrede och mod! En sten på stranden.

Samtal om konst kan leda nästan vart som helst. Till intressanta möten och kontakter. Konsten är en kanal för politik och påverkan.

Jag har få teckningar från de första fem åren i 50-talets Gävle. En bil. På recept för Mercuhydrin 10 ml (pappa var läkare) vid 3 år, 8 månader och 17 dagar. Familjen på farbror Gunnars segelbåt vid fyra. Också en bil till (inga prinsessor här inte) ett par månader senare. Vid ett hus med en svensk? flagga på tomten.

Något fler från uppväxtåren i Sundsvall. En Napoleon och ett vackert krus. Bägge i blyerts. Och en akvarell av en gitarrist i hatt. Det framgår inte om det är country? Och så ett pressklipp från seger i påskhare-tävling i Sundsvalls Tidning.

Under gymnasiet pryade jag på arkitektbyrån Lekhammar. Och byggde modell av min egenritade kåk i papp.

På min linje i gymnasiet ingick bild. Jag minns särskilt en lektion. Jag hade ritat en motorbåt. En yacht. För ankar på svaj i någon medelhavsvik… kanske Monaco. Kulspetspenna. Jag var nöjd! Teckningsläraren SpindelTarzan dök upp bakom ryggen. Snodde åt sig pennan och drog kraftiga blå linjer längs vattenlinjen, på skrovet och i fonden med husen och bergen. Jag stelnade. Verket förstört! Jag förstod ingenting!

– Kontraster Björn… KONTRASTER!! Utan kontrast är bilden död!!

Jag kämpar fortfarande med att ta mig ur den där lite dämpade skalan.

Jag har rest en del. Inte minst i jobbet. Skoj. Och tröttande. Inget kan då vara så upplyftande som att, vid en stund över, lomma i väg och kika på… leta efter… konst. Vart än du kommer… finns den!

Om inte i gallerier och museer så i det offentliga rummet. Eller i den omgivande arkitekturen.

Än idag, med nästan samma upprymdhet, minns jag ett tillfälle i San Fransisco. Där jag vid eftermiddagsbesök i lokalt galleri blev inbjuden till kvällens konstnärsträff. För att då… där i mörkret och cocktailklirret… möta utställningens tio häftiga ryska dissidenter. Oförglömligt!

Eller som när jag tillsammans med en konstintresserad svensk arbetskollega i New York blev inbjudna till en lokal kvinnlig kollega och, som hon förklarade det, hennes mycket konstintresserad make. Där allt var fabriks-producerat! Vi hade svårt att hålla oss och fann visst ett skäl att dra oss tillbaka.

Det kanske bästa exemplet på möten och kontakter genom konsten är Galleri Freja. Nära nio års fantastisk gemenskap med mina Frejaner och Frejas besökare och supportrar. Det!… om något… är oförglömligt!

Jag målar, ritar, fotar och klipper ihop det som faller mig in. Duk, papper, MDF eller plywood. Jag har ingen ”linje”.

Lite för lite sista tiden. Nu senast i alla fall en canvas av de alltid uppiggande ’traktoräggen’ på vägen mot Hagby. Dessa den nya tidens spontan-formade park-skulpturer i vitt, gult, ljusblått och rosa mot ständigt växlande, ibland dramatisk, natur. Och en av den öde parkeringsplatsen utanför Lidl. Nakenstudier av hustrun finns med på ett hörn. Liksom fotografier av blommor och blad och nedlagda bensinstationer.

Bildseende! Konstseende! Kunna känna ’det gyllene snittet’! En gåva! Och glädje. Ett andningshål i vardagen. Jag tror det är på något sätt inbyggt!? Att se något i allt. Något intressant… i nästan allt… i alla fall. Och förmågan att se vad som är rakt. Men även lite snett… är visst rakt!?

Jag har nu lite ont i leder och rygg. Men huvudet är med mig. Där inne snurrar den hela tiden! Konsten! Så jag gnetar på…! Fantiserar ihop… och jobbar på nya grejer. Och på KONTRASTEN!!

20220906/BS